Nu är jag bara hemskt besviken.

Trodde att du kanske fattade någonstans - men jag hade fel !

Jag orkar ju liksom inte. Jag har ju lagt ner allt och lever

mitt liv utan den skiten. Jag orkar inte med att du då ska

hålla på. Det som retar huvudet av mig är att du tror att jag

inte märker någonting och då istället ljuger för mig. Jag hörde

vad ni pratade om, jag är inte döv! Det ljög du också om.

Jag har sagt till dig länge. Flera tusen gånger känns det som.

Sen att du mår dåligt, visst!  Men det gör ju jag med.

Sen är inte det en okej anledning till att göra så.

JAG ÄR TRÖTT PÅ ALLA JÄVLA KNARKARE!

Nu ska ja äta hårda karameller och lägga en omgång spindelharpan.