Nu närmar sig det jobbiga jag har gått och väntat på

ett par månader. Usch.

Igår kväll trodde jag att jag hade ont i hjärtat så jag skickade

ett sms till mamma och frågade hur det kändes att ha ont i hjärtat.

Men hon sa att hon trodde det var oro. Och det var nog det.

Gick in och la mig utan att ta en lergigan först, men gud vilket

tryck jag fick. Hugg i bröstet och väldigt svårt att andas. Pratade

med Ina då det vart värre och tog en tablett. Så fort tabletten

började verka så började det sakta släppa. Skönt!

Så vi pratade vidare en stund innan vi båda var jätte trötta.

Men det är jobbigt. Trodde inte riktigt att det störde mig så mycket

som det faktiskt kanske gör. Men nu är det inte ens två dagar kvar,

snart är det över!